Året var 2011 när jag stod i badrummet på hotellet i Mexico och kollade mig själv i spegeln. Just den dagen möttes jag av en reflektion som jag aldrig tidigare hade sett, eller som jag kanske hade låtit bli att se under alla dessa år och som nu var oundvikligt. Jag kände inte längre igen den unga kvinnan i spegeln, hon var inte mig. Allt som fanns kvar var skuggan av ett jag, som inte längre fanns kvar. Där och då bestämde jag mig för att ta tag i något som jag så länge hade förträngt. Det var dags att ta tag i hälsan, på riktigt. Innan det var för sent. På bilderna från den tiden såg jag nästan alltid glad ut, jag log – men det var en helt annan verklighet på insidan.
Jag fick ofta kommentarer som, ”du var ju så vacker som du var, du behövde väl inte gå ner i vikt”? Just det var så fruktansvärt smärtsamt att höra, för folk visste inte hur dåligt jag mådde. Och hur mycket sämre jag blev, i takt med att kilona ökade. Som ni kanske kunde se var hälsan inte alltid den största prioriteten i livet, en gång i tiden kom den nästan längst ner på listan. Livet hade kantats av svåra trauman, djupa depressioner och destruktiva beteenden. Känsloätandet hade blivit ett av mina absolut bästa och säkraste kort till att döva allt det jag kände inombords, ju mer mat – desto bättre. Jag var också länge beroende av mediciner och knaprade ikapp såren på insidan med SSRI, ångestdämpande och andra tabletter – i hopp om att det skulle bli bättre. Men det gjorde det inte. Kastrullen fick bara ett lock och på insidan kokade innehållet sakta men säkert sönder.
Det tog mig lång tid, många smärtsamma år och tunga kilon på en i grunden liten kropp – innan jag började ta tag i problemen.
Fun fact: På min arm på den högra bilden sitter armbandet/medaljen som jag fick för att jag hade sprungit mitt första halvmarathon på 21 Km, och med tiden 1 h och 54 minuter! Så enormt glad att jag valde hälsan!
Idag är det rätt så tabu att prata om vikt (att visa före/efterbilder), men ofta handlar viktminskning inte endast om siffrorna på vågen. Men främst om det mentala tillståndet. Vissa kan svälta kroppen, -andra överäter. Vilket jag menar att vi måste kunna prata om.
Sedan skulle jag vilja förtydliga att de nästan 25 kg som jag hade som övervikt på mina ynka 160 cm, på ingen nivå var hälsosamt för mig- hur mycket man än skulle vilja kalla det för #bodypositive. Inte för ett öre. Hur fin folk än sa att jag var innan, så mådde jag inte bara dåligt mentalt, men jag var också konstakt sjuk och trött fysiskt. Jag var 24 år och min kropp kändes som 100. Mitt immunförsvar var i botten, jag var förkyld och sjuk var- och varannan månad. Jag var för tung för mig kropp att bära helt enkelt. Sedan kunde jag inte röra mig fritt, eller springa då jag fick ont i knäna av all den tunga vikten. Min kropp blev mitt fängelse. Min begränsning.
Idag minns jag inte sist jag var sjuk. Kroppen blev inte bara starkare av min hälso- samt viktresa, välmåendet som följde med på insidan förändrade allt.
Jag funderade fram och tillbaka kring om jag ville publicera detta inlägg, men tillslut kändes det som att det var dags att dela med mig av resan till er. Om det var en sak jag fick säga att jag var sjukt stolt över i livet så skulle det vara den resan jag valde att starta den där dagen i Mexico – gällande min hälsa. Jag bestämde mig för att sluta vara offer för det som hade hänt i livet och tog tag i allt det jag hade makt att förändra själv. Detta resulterade många år senare i en så mycket gladare och friskare Sassa, utan mediciner eller skadliga beteeden!
Här var jag i startgroparna på min hälsoresa. Jag hade börjat röra på mig och ta hand om mig själv bättre – heja! Det var tungt, det var jobbigt och det var definitivt inte kul alla gånger – men jag visste att träningen var en enormt viktig del av resan. Det var en tid jag aldrig kommer glömma. Idag har träningen blivit det mest självklara i mitt liv, det är riktigt häftigt!
Det tog mig många år, en massa terapi, yoga och en hel del självransakan för att komma hit. Det var inte lätt och det kan fortfarande vara tufft – men det är inte omöjligt!
Idag ser jag kroppen som mitt tempel men det tog mig lång tid att utveckla en sund relation till min kropp och till mat. Jag testade mig fram med en mängd olika dieter och andra knasiga metoder innan jag hittade formeln som var bäst för mig. Vi är alla olika och måste lära känna våra egna kroppar och bli bättre på att lyssna in på vad vi behöver – vad vi mår bra av och inte. Att ha ont och bli sjuk ofta är inte ett naturligt tillstånd för kroppen. Då är det något som inte stämmer och det är ens egna ansvar att se var det behövs justeras, för att tillföra mer av det som får en att må bra och fungera bättre.
Mitt mission idag; – att guida, inspirera och vägleda människor till ett gladare hälsosammare liv. För jag vet att det går. Jag var där själv och jag tog mig ur det. Jag vände min sorg, till min styrka.
Tips till dig som vill starta samma resa.
-Var snäll mot dig själv. Skrota alla kortsiktiga lösningar och satsa hellre på att göra en långsiktig plan för din hälsa.
-Börja med att prata med någon, börja prioritera din mentala hälsa. Om du inte tar hand om insidan kommer träningen kanske bli ännu ett sätt för dig att döva dina problem.
-Istället för att börja kötta på gymmet 5 dagar i veckan redan från början, ge dig ut på långa härliga promenader. Tillåt kroppen att sakta vänja sig vid rörelse.
-Läs böcker som ger verktyg för bättre välmående. Du kommer behöva samla på dig en hel del tips på vägen.
-Om du behöver gå ner i vikt, är det VIKTIGT att göra det steg för steg. För mig tog det 1 helt år, vilket gjorde att min kropp fick tid på sig att förändras. Långsiktighet är vägen, för att det ska vara hållbart – så skippa alla pulverdieter och likande.
-Börja yoga. Och jag säger inte detta endast för att jag själv är yogalärare, men för att yoga är ett verktyg som hjälper till att LÄKA.
-För mig hjälpte det att börja äta växtbaserat och jag tror (vet!) att mat kan vara väldigt läkande också. Men självklart behöver man känna efter själv vad som funkar för en själv.
Inte minst. Ta hand om dig själv. Varje dag. Checka in med dig själv, lyssna och agera. Tvivla aldrig på att du har en styrka inom dig själv som kan flytta på berg. Livet är för värdefullt för att inte tas om hand om, och du är för värdefull för att inte få uppleva känslan av att må bra och vara lycklig. På riktigt.
Har ni varit med något liknande, eller kan ni känna igen er på något sätt? Dela gärna era tankar ♥