Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Sassa Asli

Bryt med dina mentala begränsningar – såhär kan du tänka!

Hur du väljer att föra dialogen med dig själv, är också så som ditt liv troligen kommer att formas. Om du upprepar meningar som,”jag kan inte”, ”det går inte”, ”det kommer aldrig gå”, jag kommer aldrig klara det här”, ”det är försent”, ”jag mår för dåligt”, ”jag ger upp”, ”jag är för ful/tjock/smal”, ”det är för svårt” – då är också sannolikheten högre att du inte kommer ta dig framåt. Istället kommer kanske ditt liv att formas utefter dina mentala begränsningar. Men det finns vägar ut.

Jag tror att vi är många som har brottats med liknande tankar. Mer eller mindre. I mitt liv tog mina negativa tankebanor med mig ner i djupa depressioner och fick mig att utveckla destruktiva beteenden. Jag gjorde mig själv till offer för omständigheterna, allt det som hade hänt, för min uppväxt, för föräldrar som inte fanns där, för tryggheten som var frånvarande, för skolan som gav mig dåliga betyg, för killarna som mobbade och för allt annat däremellan.

Det var så mycket enklare att skylla på de utanförliggande sakerna, då behövde jag inte ta ansvaret. Det var hans fel, han som aldrig tog kontakten, de där händelserna som hände mig, de där orden som gjorde så ont. I allt det blev också ångesten och tårarna de bästa kompanjonerna , vi blev det ”starkare” teamet och när det blev jobbigt fick dem komma fram, för att trösta. Märkligt, men sant.

Det kanske låter provocerande, men jag lärde mig själv att få ångest – på samma sätt som jag hetsade mig själv och förvärrade så många situationer som inte hade behövt gå så illa. Jag ville att folk skulle tycka synd om mig, jag ville bli sedd och det var en väg. När jag senare förstod att jag själv kunde reglera andetagen samt förändra tankesättet när det blev jobbigt känslomässigt – förstod jag också att ångesten inte var något som ”hände mig”, men något som jag själv skapade och det var den mäktigaste uppenbarelsen.

Jag behövde inte bära offerkappan. Jag behövde inte må dåligt. Jag kunde välja andra tankar. Jag kunde andas mig igenom jobbiga saker. Det gick att prata med andra människor. Alla var inte dumma. Det fanns dem som förstod, dem som ville väl. Jag kunde få till det jag ville. Det gick framåt med min insats. Visst, jag kanske ramlade här och där och slog i – men jag kunde ställa mig upp igen, jag kunde, jag klarade, jag var bra, allt var väl. Ett enormt stort skifte i det mentala tog vid. 

Jag menar att vi måste börja prata om psykisk ohälsa från flera perspektiv. Dels hur vi själva påverkar våra tillstånd, hur våra begränsade tankegångar sätter käppar i våra egna hjul och hur vi med goda verktyg kan bli friska – utan att behöva få diverse diagnoser och bli beroende av tunga mediciner.

Självklart gäller det inte absolut alla, men jag tror de flesta hade mått bra av att ha fått andra eller flera verktyg att jobba med.

Jag rekommenderar nästan alltid terapi, att prata med kunniga människor är guld. Det ger tid för reflektion och möjlighet att kunna sortera bland det jobbiga, möjlighet att börja bryta med det gamla. Man behöver ofta börja lyfta på de lock där man tidigare har gömt smärta. Sedan kan det handla om att möta sina värsta minnen, hälsa på sina rädslor och möta det onda. Och veta att allt är bra, att man idag är trygg.

Att sakta påminna sig själv om samtalen man har med sig själv, hur man andas i vissa fall när man blir ledsen, sårad. Hur man bättre tar hand om sig själv, prioriterar sig själv, möta sig själv. Det kan kännas tryggt att krypa ihop när man blir ledsen och låta tankarna begränsa – men vi får inte glömma att det är när vi öppnar oss som vi också gör det möjligt att växa, ta emot och känna.

Men mest av allt tror jag att vi måste börja tala, sluta tabubelägga ämnen som dessa. Först då kan vi börja läka….

Steve Angello på Berns, alkoholfritt och tidig träning!

 

Hej mina kära vänner! Måste bara börja med att tacka er så hemskt mycket för gårdagens kärleksbomb i form av kommentarer, mail och meddelanden efter att jag delade mitt personliga inlägg om min vikt- och hälsoresa. Ni var så många som kikade in på bloggen och läste det inlägget, wow! Det var verkligen inte det lättaste att dela den sidan av livet, men jag kände att det inte fanns någon anledning att skämmas. Vi är alla mänskliga och går igenom svåra saker och genom att vi delar våra historier hjälper, stöttar och lyfter vi varandra. Bilderna var inga problem att visa, däremot var orden desto mer ”blottande”. Men ni tog emot dem med värme och för det är jag så tacksam – ni är verkligen bäst och jag är så glad att ni blev inspirerade!

Efter en hel dag med jobb var det dags att svida om gasa ner till Berns, för att lyssna (läs DANSA) till Steve Angello. På plats mötte jag bland annat upp bästa kollegorna från Metro Mode och vi gjorde oss klara för svettfest, en helt vanlig tisdagskväll!!


Spelningen var rätt så intim och lokalen var fullsmockad.
Och musiken? Den var on Point! Speciellt när han började spela gamla Swedish House Maffia!

Jag dricker som ni kanske vet ingen alkohol, och brukar enkelt beställa in alkoholfria alternativ. Man får leva med ett par frågor kring det, men oftast går det super smooth. Är man trygg i sig själv och sina beslut brukar det aldrig vara några krångel. Om ni inte vill dricka, stå på er. Frågar ni mig kan man fortfarande ha riktigt kul, dansa och leva livet utan att inta själva alkoholen. Jag har gjort det i alla år. 

Note to self: Ta med ljuddämpare nästa gång! Trumhinnorna fick sig en liten omgång, haha!


Dagens generation och våra mobiler, så coolt om ni frågar mig! Tänk så fantastiskt att dokumentera livets händelser och kunna återuppleva minnen. Vet att många föraktar tekniken, men jag ser det som ett fantastiskt verktyg!

När klockan närmade sig 22.00 smög jag mig ut och knallade hem för att hoppade i säng! Vaknade tidigt, utan bakfylla och med ett varmt hjärta! Drack upp bulletproof kaffen, slängde på mig gymväskan och gjorde mig redo för avmarsch mot träningen och yogan. Bästa starten på dagen!

Livets kontraster hörrni, precis som det ska vara!

Min viktresa och hur jag vände min sorg till min styrka!

Året var 2011 när jag stod i badrummet på hotellet i Mexico och kollade mig själv i spegeln. Just den dagen möttes jag av en reflektion som jag aldrig tidigare hade sett, eller som jag kanske hade låtit bli att se under alla dessa år och som nu var oundvikligt. Jag kände inte längre igen den unga kvinnan i spegeln, hon var inte mig. Allt som fanns kvar var skuggan av ett jag, som inte längre fanns kvar. Där och då bestämde jag mig för att ta tag i något som jag så länge hade förträngt. Det var dags att ta tag i hälsan, på riktigt. Innan det var för sent.  På bilderna från den tiden såg jag nästan alltid glad ut, jag log – men det var en helt annan verklighet på insidan.  

Jag fick ofta kommentarer som, ”du var ju så vacker som du var, du behövde väl inte gå ner i vikt”? Just det var så fruktansvärt smärtsamt att höra, för folk visste inte hur dåligt jag mådde. Och hur mycket sämre jag blev, i takt med att kilona ökade. Som ni kanske kunde se var hälsan inte alltid den största prioriteten i livet, en gång i tiden kom den nästan längst ner på listan. Livet hade kantats av svåra trauman, djupa depressioner och destruktiva beteenden. Känsloätandet hade blivit ett av mina absolut bästa och säkraste kort till att döva allt det jag kände inombords, ju mer mat – desto bättre. Jag var också länge beroende av mediciner och knaprade ikapp såren på insidan med SSRI, ångestdämpande och andra tabletter – i hopp om att det skulle bli bättre. Men det gjorde det inte. Kastrullen fick bara ett lock och på insidan kokade innehållet sakta men säkert sönder. 

Det tog mig lång tid, många smärtsamma år och tunga kilon på en i grunden liten kropp – innan jag började ta tag i problemen.

Fun fact: På min arm på den högra bilden sitter armbandet/medaljen som jag fick för att jag hade sprungit mitt första halvmarathon på 21 Km, och med tiden 1 h och 54 minuter! Så enormt glad att jag valde hälsan! 

Idag är det rätt så tabu att prata om vikt (att visa före/efterbilder), men ofta handlar viktminskning inte endast om siffrorna på vågen. Men främst om det mentala tillståndet. Vissa kan svälta kroppen, -andra överäter. Vilket jag menar att vi måste kunna prata om.

Sedan skulle jag vilja förtydliga att de nästan 25 kg som jag hade som övervikt på mina ynka 160 cm, på ingen nivå var hälsosamt för mig- hur mycket man än skulle vilja kalla det för #bodypositive. Inte för ett öre. Hur fin folk än sa att jag var innan, så mådde jag inte bara dåligt mentalt, men jag var också konstakt sjuk och trött fysiskt. Jag var 24 år och min kropp kändes som 100. Mitt immunförsvar var i botten, jag var förkyld och sjuk var- och varannan månad. Jag var för tung för mig kropp att bära helt enkelt. Sedan kunde jag inte röra mig fritt, eller springa då jag fick ont i knäna av all den tunga vikten. Min kropp blev mitt fängelse. Min begränsning. 

Idag minns jag inte sist jag var sjuk. Kroppen blev inte bara starkare av min hälso- samt viktresa, välmåendet som följde med på insidan förändrade allt.

Jag funderade fram och tillbaka kring om jag ville publicera detta inlägg, men tillslut kändes det som att det var dags att dela med mig av resan till er. Om det var en sak jag fick säga att jag var sjukt stolt över i livet så skulle det vara den resan jag valde att starta den där dagen i Mexico – gällande min hälsa. Jag bestämde mig för att sluta vara offer för det som hade hänt i livet och tog tag i allt det jag hade makt att förändra själv. Detta resulterade många år senare i en så mycket gladare och friskare Sassa, utan mediciner eller skadliga beteeden! 

Här var jag i startgroparna på min hälsoresa. Jag hade börjat röra på mig och ta hand om mig själv bättre – heja! Det var tungt, det var jobbigt och det var definitivt inte kul alla gånger – men jag visste att träningen var en enormt viktig del av resan. Det var en tid jag aldrig kommer glömma. Idag har träningen blivit det mest självklara i mitt liv, det är riktigt häftigt! 

Det tog mig många år, en massa terapi, yoga och en hel del självransakan för att komma hit. Det var inte lätt och det kan fortfarande vara tufft – men det är inte omöjligt!

Idag ser jag kroppen som mitt tempel men det tog mig lång tid att utveckla en sund relation till min kropp och till mat. Jag testade mig fram med en mängd olika dieter och andra knasiga metoder innan jag hittade formeln som var bäst för mig. Vi är alla olika och måste lära känna våra egna kroppar och bli bättre på att lyssna in på vad vi behöver – vad vi mår bra av och inte. Att ha ont och bli sjuk ofta är inte ett naturligt tillstånd för kroppen. Då är det något som inte stämmer och det är ens egna ansvar att se var det behövs justeras, för att tillföra mer av det som får en att må bra och fungera bättre.

Mitt mission idag; – att guida, inspirera och vägleda människor till ett gladare hälsosammare liv. För jag vet att det går. Jag var där själv och jag tog mig ur det. Jag vände min sorg, till min styrka. 

Tips till dig som vill starta samma resa.

-Var snäll mot dig själv. Skrota alla kortsiktiga lösningar och satsa hellre på att göra en långsiktig plan för din hälsa.
-Börja med att prata med någon, börja prioritera din mentala hälsa. Om du inte tar hand om insidan kommer träningen kanske bli ännu ett sätt för dig att döva dina problem.
-Istället för att börja kötta på gymmet 5 dagar i veckan redan från början, ge dig ut på långa härliga promenader. Tillåt kroppen att sakta vänja sig vid rörelse.
-Läs böcker som ger verktyg för bättre välmående. Du kommer behöva samla på dig en hel del tips på vägen.
-Om du behöver gå ner i vikt, är det VIKTIGT att göra det steg för steg. För mig tog det 1 helt år, vilket gjorde att min kropp fick tid på sig att förändras. Långsiktighet är vägen, för att det ska vara hållbart – så skippa alla pulverdieter och likande.
-Börja yoga. Och jag säger inte detta endast för att jag själv är yogalärare, men för att yoga är ett verktyg som hjälper till att LÄKA.
-För mig hjälpte det att börja äta växtbaserat och jag tror (vet!) att mat kan vara väldigt läkande också. Men självklart behöver man känna efter själv vad som funkar för en själv.

Inte minst. Ta hand om dig själv. Varje dag. Checka in med dig själv, lyssna och agera. Tvivla aldrig på att du har en styrka inom dig själv som kan flytta på berg. Livet är för värdefullt för att inte tas om hand om, och du är för värdefull för att inte få uppleva känslan av att må bra och vara lycklig. På riktigt. 

Har ni varit med något liknande, eller kan ni känna igen er på något sätt? Dela gärna era tankar ♥

 

Sassa Aslis webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Mathilda Weihager
Home
Jannike Ebbing
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Makeup by Lina
Home
34 kvadrat
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Jenny Sunding
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Marie Serneholt
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
By Momo
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind