Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

PERSONLIGT

Min största fobi i livet och dagen som kunde sluta väldigt illa

Låt mig ta er tillbaka till bildsköna Bali, mitten av soliga augusti och dagen som kunde sluta väldigt illa..

Ni vet hur traumatiska händelser tidigt i livet kan skapa blockeringar, fobier och rädslor som vuxen? Jag tror vi alla är rädda för något (för vissa) extra mycket. För mig utvecklades en väldigt jobbig händelse som skedde tidigt i mitt liv till en fobi…för vattnet/havet. Och det tog mig så många år innan jag kunde spåra det tillbaka till vad det egentligen grundade sig i. För någonstans visste jag att jag inte var född med just denna fobin, utan att det faktiskt berodde på något som hade hänt tidigare i barndomen.

När jag var ca. 6 år gammal höll jag på att drunkna i simhallen. Jag var orädd, som alltid och hoppade rakt ner i den stora bassängen utan några simskydd. Väl i kunde jag såklart inte simma in till kanten, utan blev kvar febrilt plaskandes efter luft. Som tur var såg badvakten mig och hoppade i. Jag överlevde utan fysiska skador, men jag fick inre ärr.

Jag hade under hela livet förträngt hädelsen, men när jag nyfiket fiskade efter svar – dök minnet plötsligt upp. Och allt blev så solklart!

Ni är kanske flera som kan känna igen oron för hajar och andra farliga djur i haven, men att få smått panik över att själv bada i pool har varit min verklighet. Ett steg längre liksom. Och idag handlar det inte så mycket om rädslan att drunkna, men hellre kombinationen av allt. Oförutsägbarheten, att mista kontrollen, att känna sig svagare under vattnet, djuren som kan befinna sig under ytan och så vidare.

Men visst är det märkligt ändå, då jag alltid har älskat havet och alltid dragits till det. Men samtidigt har det varit en sådan hat/kärlek. Kan också nämna att jag vid flera tillfällen försökt trotsa rädslan – och sista gången jag trotsade rädslan var det nära att det gick väldigt illa…

Tillbaka till bildsköna Bali, den varma och soliga augustidagen. Jag också Magnus hade tagit oss till Uluwatu (södra Bali) för att chilla på de paradisliknande stränderna och surfa…

Efter nästan en hel månad på ön var jag så sjukt sugen på att också ”catch some waves”! Observerade hur lätt och bekymmerslöst folk gick upp och ner i vattnet och inte minst hur kul alla som surfade såg ut att ha det. Jag ville också! Hade tidigare testat Stan Up Paddle på lugnare vatten i Barcelona och så länge jag höll mig över ytan gick det relativt bra. Men nu handlade det om att bli ett med vågorna och vara ”bekväm” med att plaska i.

Magnus bestämde sig för att hyra bräda, egentligen skulle vi hyra två men jag sa att jag hellre satt på stranden ett tag, för att ”känna in”. Timmarna gick och kvar återstod det inte många minuter innan hyrtiden gick ut. Så till slut bestämde jag mig.

Tog bestämt brädan under armen och marscherade snabbt ut med tanken att förhoppningsvis lyckas lämna kvar rädslan på stranden. Men den hann med. Rädslan satt som fastklistrad på mig och jag var ett rasslande löv på ett oroligt hav. Det var helt sjukt ostadigt att ligga på brädan och paddla – det trodde jag faktiskt inte! Inte den bästa kombinationen när vågorna blev över 2 meter höga. Lika fort som jag drevs ut bestämde jag mig för att jag var färdig med att trotsa fobin och gjorde allt för att ta mig in till land. Lättare sagt än gjort.

Jag insåg snabbt att jag inte hade den blekaste aning om hur jag i hela världen skulle kunna ta mig in till stranden levande, med tanke på hur vågorna så våldsamt slogs in mot land. Där och då gjorde jag mig metalt redo för att kämpa för livet. Precis som den där gången när jag var 6 år och höll på att drunkna i simhallen..

Det kanske låter dramatiskt för vissa, men om man själv har har upplevt något liknande gällande fobier så vet man hur begränsande och stort saker kan kännas. Jag har alltid varit en tuff personlighet och är fortfarande. Har alltid gått min väg och vågat – så himla mycket. Men rädslan för havet har kanske varit den svåraste att ta itu med.

Det blev en våldsam entré på stranden, panikattacker, gråt och en 6 månader lång skada i korsryggen – men jag överlevde. Självklart är tanken att en dag ”bli av” med fobin och kunna simma bekymmerslöst i havet som (poolen!) och inte minst surfa. Men tills dess kommer jag ta ett simtag och en liten våg i taget,…

Har ni några fobi/fobier som ni vill dela med er av?

Stärk relationen till dig själv – 36 tips på vad du kan göra!

Ville ge er en liten anslagstavla med 36 inspirerande tips till saker som ni kan göra för att stärka relationen till er själva! Det kan ibland vara ”tabu” när man säger att man tycker om att umgås med sig själv. Jag tror det är super viktigt att stärka banden till sig själv, våga vara själv! Man är ju trots allt den viktigaste personen i sitt egna liv. Så det gäller att ta vara på den relationen.

– Boka en resa och åk själv. Du får möjlighet att leva utanför din komfortzon, möjlighet att lita på din intuition, lära dig mer om dig själv och upptäcka en massa nytt.
– Lär dig ett nytt språk! Det är verkligen aldrig försent att lära sig ett nytt språk.
– Baka något som du aldrig har gjort förut.
– Gå på museum eller till ett konstgalleri för att få ny inspiration.
– Meditera – sitt stilla och ägna tid åt att lyssna på dina andetag.
– Boka dejt med dig själv på en trevlig restaurang – ta dig tid att verkligen njuta av maten.
– Läs dina favoritkapitel från böcker du älskar.
– Gå till bondens marknad med en korg och fyll på med färska, ekologiska råvaror i säsong.
– Ta en promenad i naturen och njuta av den friska luften.
– Gör lite popcorn med kokosolja och se din favoritfilm!
– Lyssna på ett album från början till slut utan att göra något annat.
– Gå ut och njut av en alldeles för lång brunch.
– Se en film på bio på egen hand.
– Ta din cykel och cykla till ditt favorit café, ät något gott och läs en tidning.
– Organisera i din garderob, gör dig av med det du inte behöver, ge bort till välgörenhet och skapa plats.
– Rengör och organisera bland dina saker.
– Gå och köp en stor bukett med blommor till dig själv, placera i en vas och njut.
– Skapa en fridfull plats i ditt hem där du kan jobba med, eller göra det du älskar.
– Skapa en vacker meditationshörna i ditt hem – göra en liten altare för dina kristaller och ljus.
– Måla, dansa, skissa, skriv, sjung, gråt – tillåt dina känslor få uttrycka det du har inom dig.
– Åk någonstans som du inte har varit.
– Gå på en spelning och njut av musiken.
– Lär dig mer om ditt horoskop eller kontakta någon som kan läsa änglakort!
– Skicka ett handskrivet brev till en vän, din kära eller till en familjemedlem.
– Skapa en Pinterest-tavla och visualisera dig till ditt nästa äventyr.
– Gör en stor acai bowl, toppad med frukt, super mat och granola.
– Tänd ljus, tappa upp ett avslappnande bad och droppa ner eteriska oljor och ligg där länge.
– Gör en hemlagad ansiktsmask, från ingredienserna i ditt kök!
– Rulla ut din matta och yooooga.
– Lär dig att laga en ny hälsosam rätt i veckan.
– Ordna saker i ditt rum med hjälp av Feng Shui för att få mer ljus, flöde och harmonisk energi.
– Ge dig själv en mini retreathelg – ät hälsosam mat, gå på massage, skäm bort dig själv till max!
– Prioritera din sömn. Se till att sova ut ordentligt och ta power naps om du behöver.
– Smutta på en kopp te, ta en bit choklad och titta ut genom fönstret.
– Vakna upp tidigt en dag för att se soluppgången.
– Ta en joggingtur, oavsett väder. Andas in den friska luften och njut av känslan.

Min stora kostresa – varför jag ändrade om till en växtbaserad livsstil


För inte så länge sen skrev jag ett inlägg på min Instagram (se här) , där jag berättade lite om mina tankar kring mat och där jag frågade er om ni ville läsa om min stora kostresa. Om hur jag gick från att vara den största köttkonsumenten till att lägga om nästan fullständigt till en växtbaserad livsstil. Det fanns ett stort intresse från er att veta mer, så här kommer inlägget jag lovade!


Vi börjar med att kika tillbaka i historien. Jag var ”köttätaren” i familjen. Punkt slut. Den som bad om mer kött, den som petade ut alla köttbitar från mammas grytor och lämnade alla utan kött. Skrattar högt för mig själv när jag tänker på mammas förvånade blick varje gång hon såg att köttbitarna var borta. Minns att jag smög bort när grytan puttrade, öppnade locket och pillade ut köttet, haha!

I min uppväxt åt vi aldrig halvfabrikat (eller griskött hemma). Jag växte upp på fisk, ekologiskt lammkött (vi hade får på gården), fågel och vilt. Jag vet faktiskt inte varför jag hade sådana sjuka cravings på just kött. Hur som helst åt jag väldigt mycket av det.

Jag reflekterade aldrig över att vara vegetarian, eller vegan. Vad det kunde göra med hälsan (fysiskt och mentalt), miljön eller djuren. Precis som majoriteten levde jag mitt liv ”ovetande”, eller vad man ska kalla det. Kanske jag inte ”ville” veta, eller var ”mottaglig” för att veta, samt lära mer.

Min barndom/ungdom och flera år in i mitt vuxna liv kantades av mental ohälsa, ångest och svåra fall av depression. Och precis som för såååå många blev min flykt maten. Ja, jag började även dricka alkohol och röka som 12 åring – men maten tillsammans med ett annat beroende (som jag kommer skriva om i ett annat inlägg) blev mina viktigaste vapen. Maten blev min bästa ”vän” i ensamheten. Jag hade hittat ett ”knep” att döva mina känslor och Voilá! Känsloätandet kom in i bilden och jag var fast. Och överviktig.

Gud så skönt det kändes att trycka i sig maten som en galning när jag var så ledsen och ångesten dunkade i bröstet. Tuggade liksom ikapp med tårarna som rann ner över kinderna. För även om det bara var för några sekunder så domnade smärtan bort, om bara för en liten liten stund så kändes det bättre. Men sen var den tillbaka igen, känslan av otillräcklighet, ilska, sorg…vad det än var jag kände. Maten kunde inte trolla bort det förjävliga, men den kunde ge mig några sekunder av ”lycka”.

Kan vi inte bara ta några sekunder just nu och känna tacksamhet för den fysiska delen av oss. Dessa tempel som bär oss igenom livet och som står ut med så otroligt otroligt mycket. Som slits och tärs på, men som alltid nästan alltid ställer sig upp igen. För några mästerverk våra kroppar är. Helt ofattbart.

Det dröjde en himla massa år, innan jag började på min stora livsstilsförändring som innebar en rejäl viktminskning. Jag var redo för en förändring, resan var igång. Kosten var en stor bit, och det tog TID innan jag började hitta rätt. Jag började dock med att haka på LCHF som gick som smör, så jag stekte mina bacon i smör (man skulle äta mycket fett!?). Men avslutade min relation med LCHF ganska snabbt då vi inte passade så bra ihop. Mådde skit av all kött, grädde och fet mat.

Så jag gick vidare till ”fitness dieten”, delvis alla rätter med kyckling/fisk och no carbs. För det var magert kött man skulle äta. Men efter ett tag började jag tappa smaken för kyckling och all ”magert kött”. Kvar stod då fisk. Det blev några månader med fiskmat, innan jag slutade med det också, hade börjat läsa om hur förgiftade haven var och hur mycket skit även fiskarna fick i sig. Inte minst den norska laxen som jag trodde var världens bästa fisk?! Min sista duett med det animaliska köket blev skaldjur som jag åt i några månader innan jag helt och hållet slutade med animaliska produkter.

Vet många som på kort tid har bytt till vegankost. För mig var det verkligen verkligen inte så. Det var inte ens min tanke från början att bli ”vegan”, vilket jag inte ens kallar mig själv idag. Låt mig förklara. 

1. Jag mådde skit mentalt och fysiskt av hur jag levde och kosten var en stor del av det hela. Min process var just det. En process, en resa i att lyssna in kroppen och lära känna den bättre. Att sluta se mat som en ”flykt” från verkligheten, från de inre smärtorna. Att ge kroppen vad den behövde inte vad alla andra sa att den skulle ha eller vad som var ”trendigt”.
2. För mig var den mest naturliga vägen att minska ner på köttet och de animaliska produkterna (mejeri osv). Läs, för mig.
3. Det handlade inte om att ”tänka på miljön”, eller ”djuren” eller något annat….det handlade om att ta hand om mig själv bättre, så att jag kunde ta hand om mig själv bättre. Och det ”råkade” vara att bland annat äta en växtbaserad kost. 

Med det sagt. Vet jag att djurindustrin bidrar med den absolut största mjölförstöringen i världen, vilket inte är ett skämt eller något myt. Men fakta. Skrämmande att läsa om de enorma skadorna det gör att producera kött och samtidigt hur det påverkar djuren.

Tycker det är fel att sagoförklara processen  – eller vad tycker ni? Det är vad det är. Tror aldrig det skulle vara möjligt att möta djurens behov, i så stora industrier. Jag vet också att många pratar om hur vi måste ha kött för att överleva, för att bli starka, för att kunna träna bra, gå ner i vikt, för att bli mätta osv. Det finns så många myter. 

Sedan har vi hälsan. Som vi också idag med forskning vet tar skada av för mycket köttkonsumtion. Det finns en relevant koppling mellan våra moderna sjukdomar och mängden kött (generellt animaliska produkter), som ”rika” människor konsumerar. Med rika människor menar jag, folk som har råd att köpa kött.

Sedan tror jag inte att negativ propaganda kommer göra att fler väljer vego, jag tror hellre på att fokusera energin på att ta hand om oss själva först, sedan kanske andra blir inspirerade?

Respekterar allas val och jag menar aldrig att man ska tvinga andra att ändra något. Skulle man nu vara intresserad av att lägga om kosten, skulle jag rekommendera att skaffa hjälp och/eller hämta mer kunskap.

Då jag inte gillar att bli satt i fack, så kallar jag mig heller inte för vegan. Istället är jag trygg i mina beslut. Mitt liv skulle inte rasa samman om jag fick i mig något animaliskt någon gång, samtidigt skulle jag inte kunna tänka mig att börja äta djur igen – då jag aldrig har mått så bra med kosten som jag gjort de senaste åren.

Vidare valde jag att köpa kläder gjorda av djurmaterial nu i vinter, ett medvetet val jag gjorde. Och det från ett miljöperspektiv. Ibland skulle jag vilja kalla det pest eller kolera. Att köpa slitstarka material (som ofta kommer från djur), som håller längre och skadar naturen mindre. Eller köpa material gjorda av plast behandlade med starka kemikalier? Denna frågeställning, så otroligt svår.

Skulle vilja kalla det nästan omöjligt att leva helt ”rent” i dagens samhälle, då skulle man lika gärna kunna tacka för sig och flytta ut i skogen och klä sig och leva på löv. Jag tror hellre på att göra mer aktiva val, medvetna val, att snacka fakta och sluta romantisera allt. Att precis som Gunilla Stordalen sa ”Nobody can do everything, but everybody can do something”. Är så sant. Vi skulle alla kunna bidra med något, om det bara var något litet. Men att vara perfekt är svårt. 

Jag tycker det är viktigt att vi är ärliga, samtidigt är det lika viktigt att vi slutar döma andra och oss själva. Att vi blir bättre på att ta hand om oss och göra val som vi (som vuxna) kan stå för. Det är det bästa i slutet av dagen tror jag mina vänner. Vi kan inte ta hela världens problem och bära på våra axlar, vi kan bara göra det vi kan. Förstår ni vad jag menar?

Det är inte alltid så himla lätt att skapa en god relation till sig själv när det kommer till kosten. Jag vet, tro mig! Speciellt inte om man kanske mår dåligt inombords och gärna döver sina problem och känslor med mat, istället för att verkligen lyssna in på vad kroppen verkligen verkligen behöver. Idag ser jag på min kropp som mitt tempel. Jag ser mat som glädje, mat som medicin, mat som energi till att göra mer av det jag älskar! Gärna med en massa färger och i olika former. Min kärlek till mat växte sig starkare när jag med kosten insåg att jag kunde hela mig själv och min kropp- och det är också ett inlägg som finns i mitt utkast! Så kan man vara hälsosam, bli av med magproblem, må bättre, träna mycket och vara frisk på grön mat? Svar jabadibadoooo det kan man ja! Det gör en verkligen inte odödlig, men från mina egna erfarenheter så har jag aldrig mått bättre och det har snart gått 5 år nu. Visst kan jag fortfarande bli sjuk, men inte ens i närheten så ofta som förut.

Det är fortfarande en resa (även för mig!) och jag lär mig konstant nya saker om kroppen och mig själv. Men jag vet att jag är på rätt väg. För jag lyssnar inåt och gör mitt bästa att agerar aktivt och medvetet. Idag älskar jag grön mat. Jag njuter, är tacksam och så ödmjuk för det faktum att naturen bjuder på så mycket färgglatt och fantastiskt som vi kan äta, läka, bli friska på och blomstra av. Wow. Det var lite av min historia, vore super tacksam om ni ville lämna gärna era tankar i kommentarsfältet kring ämnet!♥

Sassa Aslis webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Marie Serneholt
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Petra Tungården
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind