Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

womens health

MITT FÖRSTA HALVMARATHON – WHHM 2017!

Efter en skön natts sömn vaknade jag pigg redan klockan 05.00 på morgonen! Jag var riktigt taggad, för det var ingen vanlig dag för mig. Klockan 12.05 skulle nämligen startskottet gå för mitt första halvmaraton, arrangerat av bästa Women’s Health! 

När jag klev av vid den närmsta metron, slogs jag av en iskall vind och det började till och med att snöa. Det var inga roliga vindar, men så fort jag närmade mig området där alla höll till började mitt hjärta banka lite extra varmt! Det var så kul att se så många förväntansfulla kvinnor i alla åldrar som var där för att springa loppet tillsammans!

Jag hämtade upp min nummerlapp och insåg då att det faktiskt var på riktigt! Lappen sattes på tröjan och jag gjorde mig redo att lämna av mig mina värdesaker och min jacka! Vid det här laget var det så kallt att jag övervägde att springa med jackan på mig, men var glad att jag inte gjorde det! 

Istället samlade vi ihop oss och började med uppvärmningen med bästa Erika i spetsen! Måste säga att det kom några tårar, blev så positivt överraskad över stämningen och känslomänniska som man är kände jag enorm glädje, tacksamhet och stolhet på en och samma gång! 


Loppet gick över min förväntan! Jag hade ju som sagt inte gjort någon plan eller satt upp hastighet/tider för mig själv. Jag ville endast springa. Men när jag lätt sprang förbi dem som skulle springa i mål på 1 h 59 min förstod jag att jag hade kunnat ösa på en del mer genom hela banan. Hur som helst blev jag en härlig erfarenhet rikare, samtidigt som jag verkligen fick mersmak och kände att jag nästan direkt ville skriva upp mig på ett nytt lopp!

Alltså det var så kul!! Hela grejen, allt från start till slut! Så otroligt glad att jag vågade satsa och springa detta halvmaraton, det var ett ganska så stort steg utanför min komfortzon. Men med min mammas röst i bakhuvudet ”bestämd dig för det och kör” så tog jag mig från start till mål på 1 h 55 min! Nöjd och glad tog jag mig sedan hem, riktigt peppad och glad över livet!

Kan lova att det inte är sista gången ni får se mig springa, haha! Sx

STOCKHOLM BEAUTY WEEK – FÖREDRAG OM HÅLLBAR HÄLSA MED WELEDA!

I måndags klev jag in på Stockholm Beauty Week och började förbereda lunchföreläsningen tillsammans med Emma från Weleda Sverige! Byggnaden var packad med en massa utställare och det var riktigt kul att det stora intresset för skönhet inifrån och ut! Jag och Emma var där för att dela våra tankar kring hållbar skönhet och hälsa, riktigt kul! Blev så glad över den positiva responsen och att tjejerna på föreläsningen blev inspirerade och kunde ta med sig en del tips hem!

Tack till Maria och alla som deltog för ett härligt och vårigt event!♥


Early Monday morning I went to Stockholm Beauty Week to prepare the lunch seminar together with Emma from Weleda Sweden! The building was packed with people and exhibitors and it was really fun to see the great interest in the concept beauty from the inside and out! Me and Emma were there to share our thoughts about sustainable beauty and health! So happy with the positive response and that the girls listening to the lecture were inspired and could bring some tips home!

Thanks to Maria and everyone who participated in the wonderful event! ♥

WHY I RUN? VAD DETTA LÖP BETYDER FÖR MIG

Om någon skulle säga till mig för några år sedan att jag skulle springa en halvmara, hade jag tittat lite konstigt på den personen och sagt ”Jag? Nej, löpningen är inget för mig”. Om mindre än en vecka springer jag mitt första långdistanslöp, frivilligt. När jag tänker på det, vill jag vara fullkomligt ärlig och säga att jag faktiskt inte trodde att jag KUNDE springa långa distanser. Konstigt det där, hur vi undermedvetet och medvetet begränsar oss själva på olika plan.

10K var en mental spärr, men så fort jag tog mig över den kullen insåg jag att det fanns magi att finna utanför the comfort zone. Hela upplevelsen och träningen inför loppet har gjort att jag har fått en helt ny relation till mig själv, helt enkelt lärt känna mig själv på ett nytt plan. Det är liksom det som händer när man slutar lyssna på de begränsande tankegångarna, ger kroppen lov och kör! Man klarar så ofantligt mycket mer än vad man tror och jag tycker det är en fantastisk påminnelse att ta med sig!

Den energin, kraften och glädjen jag får från min träning – blir ett positivt momentum till resten av mitt liv. Allt handlar om min inställning och hur jag väljer att se på utmaningar och leva livet. Jag bevisar för mig själv att jag kan bemästra de ting jag vill uppnå och det i sig är en otroligt mäktig känsla.

Nu efter 2 månader vågar jag påstå att de första 15 km flyter på överraskande fint och de sista upp till 22 helt ok. Hade jag förberett mig tidigare hade det gått ännu bättre, men den här gången symboliserar löpningen något ännu större för mig än att springa på tid.

För några dagar sedan dök det upp en artikel i mitt Facebook flöde. ”Women barred from Tehran Marathon”, se hela artikeln här.  Jag fick en klump i magen. Det var som om löpningen helt plötsligt fick en djupare mening.

För 30 år sedan föddes jag i Tehran. Ett land i mellanöstern som var i krig, och som idag är fängslad av diktatur. Mina föräldrar gjorde det svåra valet att lämna hela släkten bakom sig, för att inte kompromissats med ett liv utan frihet.

Frihet. Vad är egentligen frihet?

Frihet för mig är bland annat att ha möjligheten att få uttrycka mig fritt i ett öppet samhälle, att kunna klä mig som jag önskar, att ha samma rättigheter som män, att kunna cykla, gå ut, röra på mig, köra bil, träna, gymma, sporta hur mycket jag vill – när jag vill. Saker som är självklara för mig, men inte för väldigt många människor på den här jorden. Kan ni tänka er det? 

Jag vet att det i västvärlden fortfarande finns mycket att jobba med när det kommer till jämställdhet, men vi (Sverige är i framkant när det kommer till jämställdhet) ligger ljusår framför länder som inte ens erkänner kvinnor som en del av samhället. Eller rent av behandlar dem som skit, just så som dem gjorde inför TehRUN.

Det är helt otroligt och jag menar helt jäkla otroligt att jag 2017 lever i en värld, där jag har möjlighet att springa vilket maraton jag vill tillsammans med män och kvinnor – och att det parallellt med mitt liv finns kvinnor som inte får lov att utöva sport fritt (och absolut inte tillsammans med män). Det är så svårt att greppa, att jag inte ens vet var jag ska ta vägen med den tanken. Det kunde varit jag som levde där, jag som andas hälsa/träning och inte kan tänka mig leva utan det jag älskar så mycket. Det kunde varit du.Så. Why I run? Löpet jag nu ska springa kommer vara en hyllning för min hälsa, som jag är så otroligt tacksam för och inte minst så kommer löpet att vara en hyllning till alla fantastiska kvinnor. För mina medsystrar i Iran och i alla länder där dem blir berövade sin mänskliga rättighet att delta i aktiviteter precis som män. Det är just vad detta löp betyder för mig.

I RUN FOR WOMEN, HEALTH, FREEDOM AND LOVE.
/Over and out från mig! ♥


This is the Google translate, I don’t always have the time to do the translation. Thank you for your understanding.

If someone would have told me a few years ago that I would run a half marathon, I would have looked a little strange at that person and say, ”Me? No, long-distance running ain’t for me.” In less than a week, I run my very first long-distance run, on free will. When I think about it, I want to be absolutely honest and say that I actually didn’t think I could run long distances. It’s strange how we subconsciously and consciously restrict and limit ourselves.

10K was a mental barrier for me, but once I got over that hill, I realized that there was magic to be found outside the comfort zone. The whole experience and training for the race has  been challenging but yet so amazing. I’ve got a whole new relationship with myself, just by running! It’s what happens when you stop listening to the limiting thoughts, when you gives your body permission and and just do it! 

The energy, power and joy I get from my training – becomes a positive momentum for the rest of my life. It’s all about my attitude and how I choose to observe and handle all the challenges in my life. I prove to myself that I can master the things I want to achieve and that in itself is an incredibly powerful feeling.

Now, after two months I dare say that the first 15 km flows surprisingly well and they last up to 22k is all ok. If I had prepared six months ahead it would have been even better, but this time the running symbolizes something even bigger for me than to run on time.

A few days ago I saw an article on my Facebook feed. ”Women were barred from Tehran Marathon”, see the full article here. I felt a lump in my stomach. It was as if the this race suddenly got a deeper meaning.

30 years ago, I was born in Tehran. A country in the Middle East who then was at war, and today are imprisoned by the dictatorship. My parents made the difficult choice to leave the whole family behind, mainly to live a life in freedom.

Freedom. What exactly is freedom?

Freedom for me is to have the opportunity to express myself freely in an open society, to dress as I desire, to have the same rights as men, to bike, to dress as I want, drive a car, train, gym, sports how much I want – when I want.

I know that the western countries still have a lot of work to do when it comes to gender equality, but we (Sweden is in the forefront when it comes to equality) is light years in front of countries that do not even acknowledge women as a part of the society. Or even treat them like crap, just as they did at the TehRUN.

It’s unbelievable and I mean totally unfreaking incredible to me, that I still 2017 live in a world where I have the opportunity to run whichever marathon I want with men and women – and that there are women who aren’t allowed to exercise sports freely (and certainly not with men). It’s so difficult to grasp.

So. This race will be a tribute to my health, which I’m so incredibly grateful for and not least, a big freaking tribute to all the amazing women out there! For my fellow sisters in Iran and in all countries where they are deprived of their human right to participate in activities just like men.

I RUN FOR WOMEN, HEALTH, FREEDOM AND LOVE.
/ Over and out from me! ♥

Sassa Aslis webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind
Marie Serneholt