Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

ångest

Min stora kostresa – varför jag ändrade om till en växtbaserad livsstil


För inte så länge sen skrev jag ett inlägg på min Instagram (se här) , där jag berättade lite om mina tankar kring mat och där jag frågade er om ni ville läsa om min stora kostresa. Om hur jag gick från att vara den största köttkonsumenten till att lägga om nästan fullständigt till en växtbaserad livsstil. Det fanns ett stort intresse från er att veta mer, så här kommer inlägget jag lovade!


Vi börjar med att kika tillbaka i historien. Jag var ”köttätaren” i familjen. Punkt slut. Den som bad om mer kött, den som petade ut alla köttbitar från mammas grytor och lämnade alla utan kött. Skrattar högt för mig själv när jag tänker på mammas förvånade blick varje gång hon såg att köttbitarna var borta. Minns att jag smög bort när grytan puttrade, öppnade locket och pillade ut köttet, haha!

I min uppväxt åt vi aldrig halvfabrikat (eller griskött hemma). Jag växte upp på fisk, ekologiskt lammkött (vi hade får på gården), fågel och vilt. Jag vet faktiskt inte varför jag hade sådana sjuka cravings på just kött. Hur som helst åt jag väldigt mycket av det.

Jag reflekterade aldrig över att vara vegetarian, eller vegan. Vad det kunde göra med hälsan (fysiskt och mentalt), miljön eller djuren. Precis som majoriteten levde jag mitt liv ”ovetande”, eller vad man ska kalla det. Kanske jag inte ”ville” veta, eller var ”mottaglig” för att veta, samt lära mer.

Min barndom/ungdom och flera år in i mitt vuxna liv kantades av mental ohälsa, ångest och svåra fall av depression. Och precis som för såååå många blev min flykt maten. Ja, jag började även dricka alkohol och röka som 12 åring – men maten tillsammans med ett annat beroende (som jag kommer skriva om i ett annat inlägg) blev mina viktigaste vapen. Maten blev min bästa ”vän” i ensamheten. Jag hade hittat ett ”knep” att döva mina känslor och Voilá! Känsloätandet kom in i bilden och jag var fast. Och överviktig.

Gud så skönt det kändes att trycka i sig maten som en galning när jag var så ledsen och ångesten dunkade i bröstet. Tuggade liksom ikapp med tårarna som rann ner över kinderna. För även om det bara var för några sekunder så domnade smärtan bort, om bara för en liten liten stund så kändes det bättre. Men sen var den tillbaka igen, känslan av otillräcklighet, ilska, sorg…vad det än var jag kände. Maten kunde inte trolla bort det förjävliga, men den kunde ge mig några sekunder av ”lycka”.

Kan vi inte bara ta några sekunder just nu och känna tacksamhet för den fysiska delen av oss. Dessa tempel som bär oss igenom livet och som står ut med så otroligt otroligt mycket. Som slits och tärs på, men som alltid nästan alltid ställer sig upp igen. För några mästerverk våra kroppar är. Helt ofattbart.

Det dröjde en himla massa år, innan jag började på min stora livsstilsförändring som innebar en rejäl viktminskning. Jag var redo för en förändring, resan var igång. Kosten var en stor bit, och det tog TID innan jag började hitta rätt. Jag började dock med att haka på LCHF som gick som smör, så jag stekte mina bacon i smör (man skulle äta mycket fett!?). Men avslutade min relation med LCHF ganska snabbt då vi inte passade så bra ihop. Mådde skit av all kött, grädde och fet mat.

Så jag gick vidare till ”fitness dieten”, delvis alla rätter med kyckling/fisk och no carbs. För det var magert kött man skulle äta. Men efter ett tag började jag tappa smaken för kyckling och all ”magert kött”. Kvar stod då fisk. Det blev några månader med fiskmat, innan jag slutade med det också, hade börjat läsa om hur förgiftade haven var och hur mycket skit även fiskarna fick i sig. Inte minst den norska laxen som jag trodde var världens bästa fisk?! Min sista duett med det animaliska köket blev skaldjur som jag åt i några månader innan jag helt och hållet slutade med animaliska produkter.

Vet många som på kort tid har bytt till vegankost. För mig var det verkligen verkligen inte så. Det var inte ens min tanke från början att bli ”vegan”, vilket jag inte ens kallar mig själv idag. Låt mig förklara. 

1. Jag mådde skit mentalt och fysiskt av hur jag levde och kosten var en stor del av det hela. Min process var just det. En process, en resa i att lyssna in kroppen och lära känna den bättre. Att sluta se mat som en ”flykt” från verkligheten, från de inre smärtorna. Att ge kroppen vad den behövde inte vad alla andra sa att den skulle ha eller vad som var ”trendigt”.
2. För mig var den mest naturliga vägen att minska ner på köttet och de animaliska produkterna (mejeri osv). Läs, för mig.
3. Det handlade inte om att ”tänka på miljön”, eller ”djuren” eller något annat….det handlade om att ta hand om mig själv bättre, så att jag kunde ta hand om mig själv bättre. Och det ”råkade” vara att bland annat äta en växtbaserad kost. 

Med det sagt. Vet jag att djurindustrin bidrar med den absolut största mjölförstöringen i världen, vilket inte är ett skämt eller något myt. Men fakta. Skrämmande att läsa om de enorma skadorna det gör att producera kött och samtidigt hur det påverkar djuren.

Tycker det är fel att sagoförklara processen  – eller vad tycker ni? Det är vad det är. Tror aldrig det skulle vara möjligt att möta djurens behov, i så stora industrier. Jag vet också att många pratar om hur vi måste ha kött för att överleva, för att bli starka, för att kunna träna bra, gå ner i vikt, för att bli mätta osv. Det finns så många myter. 

Sedan har vi hälsan. Som vi också idag med forskning vet tar skada av för mycket köttkonsumtion. Det finns en relevant koppling mellan våra moderna sjukdomar och mängden kött (generellt animaliska produkter), som ”rika” människor konsumerar. Med rika människor menar jag, folk som har råd att köpa kött.

Sedan tror jag inte att negativ propaganda kommer göra att fler väljer vego, jag tror hellre på att fokusera energin på att ta hand om oss själva först, sedan kanske andra blir inspirerade?

Respekterar allas val och jag menar aldrig att man ska tvinga andra att ändra något. Skulle man nu vara intresserad av att lägga om kosten, skulle jag rekommendera att skaffa hjälp och/eller hämta mer kunskap.

Då jag inte gillar att bli satt i fack, så kallar jag mig heller inte för vegan. Istället är jag trygg i mina beslut. Mitt liv skulle inte rasa samman om jag fick i mig något animaliskt någon gång, samtidigt skulle jag inte kunna tänka mig att börja äta djur igen – då jag aldrig har mått så bra med kosten som jag gjort de senaste åren.

Vidare valde jag att köpa kläder gjorda av djurmaterial nu i vinter, ett medvetet val jag gjorde. Och det från ett miljöperspektiv. Ibland skulle jag vilja kalla det pest eller kolera. Att köpa slitstarka material (som ofta kommer från djur), som håller längre och skadar naturen mindre. Eller köpa material gjorda av plast behandlade med starka kemikalier? Denna frågeställning, så otroligt svår.

Skulle vilja kalla det nästan omöjligt att leva helt ”rent” i dagens samhälle, då skulle man lika gärna kunna tacka för sig och flytta ut i skogen och klä sig och leva på löv. Jag tror hellre på att göra mer aktiva val, medvetna val, att snacka fakta och sluta romantisera allt. Att precis som Gunilla Stordalen sa ”Nobody can do everything, but everybody can do something”. Är så sant. Vi skulle alla kunna bidra med något, om det bara var något litet. Men att vara perfekt är svårt. 

Jag tycker det är viktigt att vi är ärliga, samtidigt är det lika viktigt att vi slutar döma andra och oss själva. Att vi blir bättre på att ta hand om oss och göra val som vi (som vuxna) kan stå för. Det är det bästa i slutet av dagen tror jag mina vänner. Vi kan inte ta hela världens problem och bära på våra axlar, vi kan bara göra det vi kan. Förstår ni vad jag menar?

Det är inte alltid så himla lätt att skapa en god relation till sig själv när det kommer till kosten. Jag vet, tro mig! Speciellt inte om man kanske mår dåligt inombords och gärna döver sina problem och känslor med mat, istället för att verkligen lyssna in på vad kroppen verkligen verkligen behöver. Idag ser jag på min kropp som mitt tempel. Jag ser mat som glädje, mat som medicin, mat som energi till att göra mer av det jag älskar! Gärna med en massa färger och i olika former. Min kärlek till mat växte sig starkare när jag med kosten insåg att jag kunde hela mig själv och min kropp- och det är också ett inlägg som finns i mitt utkast! Så kan man vara hälsosam, bli av med magproblem, må bättre, träna mycket och vara frisk på grön mat? Svar jabadibadoooo det kan man ja! Det gör en verkligen inte odödlig, men från mina egna erfarenheter så har jag aldrig mått bättre och det har snart gått 5 år nu. Visst kan jag fortfarande bli sjuk, men inte ens i närheten så ofta som förut.

Det är fortfarande en resa (även för mig!) och jag lär mig konstant nya saker om kroppen och mig själv. Men jag vet att jag är på rätt väg. För jag lyssnar inåt och gör mitt bästa att agerar aktivt och medvetet. Idag älskar jag grön mat. Jag njuter, är tacksam och så ödmjuk för det faktum att naturen bjuder på så mycket färgglatt och fantastiskt som vi kan äta, läka, bli friska på och blomstra av. Wow. Det var lite av min historia, vore super tacksam om ni ville lämna gärna era tankar i kommentarsfältet kring ämnet!♥

Är din träning ångestladdad? Mina bästa tips till hur du kan tänka!

Min egentid och min träning är en otroligt viktig del av mitt välbefinnande. Vilka utmaningar jag än går igenom i livet ser jag alltid till att ta vara på min tid med mig själv och samtidigt vara aktiv på olika sätt. Ibland går man igenom tuffa perioder, som kan göra att man bortprioriterat träningen. Eller så kan vintermånaderna kännas extra omotiverade. Ibland tror jag det är väldigt viktigt att ge sig själv tillåtelsen att verkligen vila. Att ta det lite lugnare, men kanske inte sluta helt. Att man hellre fokuserar på lugnare övningar, lite yoga (meditation) och generell vardagsmotion. När jag känner att jag har en dipp, känner jag efter. Vid behov tar jag extra vila, annars slutar jag aldrig helt med att röra på mig, jag VET hur bra det får mig att må.

Vi är gjorda för att röra på oss och när vi får igång cirkulationen, kommer också må-bra hormonerna på köpet!

Tyvärr har många en ångestladdad känsla tillkopplad till sin träning, vilket gör att uteblivna pass kanske skapar ännu mer stress samt inre oro. Vid dessa tillfällen kan det vara bra att kliva av tåget ett tag för att skapa nya associationer, sänka ribban och kanske jobba extra med sig själv. Yoga och andningsövningar hörrni, ett fantastiskt kravlöst verktyg som jag hoppas kunna inspirera er till att använda. Livet går ju i olika faser och vi måste kunna tillåta oss själva att följa med the ”flow of life”, även när det går neråt.

Vet man med sig att man har en ångestladdad relation till träning, är det viktigt att skaffa sig hållbara verktyg till att hantera det på bästa sätt. En enkel sak kan vara att gå tillbaka till andningen och grunda riktigt ordentligt. Vid ångest kan man ha en tendens att ”separera” sig själv från sin kropp. Vid sådana tillfällen kan andningen föra en tillbaka till nuet.

Det handlar om att ha en helhetssyn och inte vara så insnöad på att träningen alltid ska se ut som den har gjort. Ibland kan det innebära fler promenader i naturen och mer tid på yogamatt, andra stunder kan det innebära grymma pass på gymmet. Ett tips är att alltid låta träningen vara något som får dig att må bra och verkligen se upp när din träning blir ångestladdad. 

Sassa Aslis webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Sassa Asli
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
Andrea Brodin
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Josefines Yoga
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Emma Danielsson
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind