Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

PERSONLIGT

Min stora kostresa – varför jag ändrade om till en växtbaserad livsstil


För inte så länge sen skrev jag ett inlägg på min Instagram (se här) , där jag berättade lite om mina tankar kring mat och där jag frågade er om ni ville läsa om min stora kostresa. Om hur jag gick från att vara den största köttkonsumenten till att lägga om nästan fullständigt till en växtbaserad livsstil. Det fanns ett stort intresse från er att veta mer, så här kommer inlägget jag lovade!


Vi börjar med att kika tillbaka i historien. Jag var ”köttätaren” i familjen. Punkt slut. Den som bad om mer kött, den som petade ut alla köttbitar från mammas grytor och lämnade alla utan kött. Skrattar högt för mig själv när jag tänker på mammas förvånade blick varje gång hon såg att köttbitarna var borta. Minns att jag smög bort när grytan puttrade, öppnade locket och pillade ut köttet, haha!

I min uppväxt åt vi aldrig halvfabrikat (eller griskött hemma). Jag växte upp på fisk, ekologiskt lammkött (vi hade får på gården), fågel och vilt. Jag vet faktiskt inte varför jag hade sådana sjuka cravings på just kött. Hur som helst åt jag väldigt mycket av det.

Jag reflekterade aldrig över att vara vegetarian, eller vegan. Vad det kunde göra med hälsan (fysiskt och mentalt), miljön eller djuren. Precis som majoriteten levde jag mitt liv ”ovetande”, eller vad man ska kalla det. Kanske jag inte ”ville” veta, eller var ”mottaglig” för att veta, samt lära mer.

Min barndom/ungdom och flera år in i mitt vuxna liv kantades av mental ohälsa, ångest och svåra fall av depression. Och precis som för såååå många blev min flykt maten. Ja, jag började även dricka alkohol och röka som 12 åring – men maten tillsammans med ett annat beroende (som jag kommer skriva om i ett annat inlägg) blev mina viktigaste vapen. Maten blev min bästa ”vän” i ensamheten. Jag hade hittat ett ”knep” att döva mina känslor och Voilá! Känsloätandet kom in i bilden och jag var fast. Och överviktig.

Gud så skönt det kändes att trycka i sig maten som en galning när jag var så ledsen och ångesten dunkade i bröstet. Tuggade liksom ikapp med tårarna som rann ner över kinderna. För även om det bara var för några sekunder så domnade smärtan bort, om bara för en liten liten stund så kändes det bättre. Men sen var den tillbaka igen, känslan av otillräcklighet, ilska, sorg…vad det än var jag kände. Maten kunde inte trolla bort det förjävliga, men den kunde ge mig några sekunder av ”lycka”.

Kan vi inte bara ta några sekunder just nu och känna tacksamhet för den fysiska delen av oss. Dessa tempel som bär oss igenom livet och som står ut med så otroligt otroligt mycket. Som slits och tärs på, men som alltid nästan alltid ställer sig upp igen. För några mästerverk våra kroppar är. Helt ofattbart.

Det dröjde en himla massa år, innan jag började på min stora livsstilsförändring som innebar en rejäl viktminskning. Jag var redo för en förändring, resan var igång. Kosten var en stor bit, och det tog TID innan jag började hitta rätt. Jag började dock med att haka på LCHF som gick som smör, så jag stekte mina bacon i smör (man skulle äta mycket fett!?). Men avslutade min relation med LCHF ganska snabbt då vi inte passade så bra ihop. Mådde skit av all kött, grädde och fet mat.

Så jag gick vidare till ”fitness dieten”, delvis alla rätter med kyckling/fisk och no carbs. För det var magert kött man skulle äta. Men efter ett tag började jag tappa smaken för kyckling och all ”magert kött”. Kvar stod då fisk. Det blev några månader med fiskmat, innan jag slutade med det också, hade börjat läsa om hur förgiftade haven var och hur mycket skit även fiskarna fick i sig. Inte minst den norska laxen som jag trodde var världens bästa fisk?! Min sista duett med det animaliska köket blev skaldjur som jag åt i några månader innan jag helt och hållet slutade med animaliska produkter.

Vet många som på kort tid har bytt till vegankost. För mig var det verkligen verkligen inte så. Det var inte ens min tanke från början att bli ”vegan”, vilket jag inte ens kallar mig själv idag. Låt mig förklara. 

1. Jag mådde skit mentalt och fysiskt av hur jag levde och kosten var en stor del av det hela. Min process var just det. En process, en resa i att lyssna in kroppen och lära känna den bättre. Att sluta se mat som en ”flykt” från verkligheten, från de inre smärtorna. Att ge kroppen vad den behövde inte vad alla andra sa att den skulle ha eller vad som var ”trendigt”.
2. För mig var den mest naturliga vägen att minska ner på köttet och de animaliska produkterna (mejeri osv). Läs, för mig.
3. Det handlade inte om att ”tänka på miljön”, eller ”djuren” eller något annat….det handlade om att ta hand om mig själv bättre, så att jag kunde ta hand om mig själv bättre. Och det ”råkade” vara att bland annat äta en växtbaserad kost. 

Med det sagt. Vet jag att djurindustrin bidrar med den absolut största mjölförstöringen i världen, vilket inte är ett skämt eller något myt. Men fakta. Skrämmande att läsa om de enorma skadorna det gör att producera kött och samtidigt hur det påverkar djuren.

Tycker det är fel att sagoförklara processen  – eller vad tycker ni? Det är vad det är. Tror aldrig det skulle vara möjligt att möta djurens behov, i så stora industrier. Jag vet också att många pratar om hur vi måste ha kött för att överleva, för att bli starka, för att kunna träna bra, gå ner i vikt, för att bli mätta osv. Det finns så många myter. 

Sedan har vi hälsan. Som vi också idag med forskning vet tar skada av för mycket köttkonsumtion. Det finns en relevant koppling mellan våra moderna sjukdomar och mängden kött (generellt animaliska produkter), som ”rika” människor konsumerar. Med rika människor menar jag, folk som har råd att köpa kött.

Sedan tror jag inte att negativ propaganda kommer göra att fler väljer vego, jag tror hellre på att fokusera energin på att ta hand om oss själva först, sedan kanske andra blir inspirerade?

Respekterar allas val och jag menar aldrig att man ska tvinga andra att ändra något. Skulle man nu vara intresserad av att lägga om kosten, skulle jag rekommendera att skaffa hjälp och/eller hämta mer kunskap.

Då jag inte gillar att bli satt i fack, så kallar jag mig heller inte för vegan. Istället är jag trygg i mina beslut. Mitt liv skulle inte rasa samman om jag fick i mig något animaliskt någon gång, samtidigt skulle jag inte kunna tänka mig att börja äta djur igen – då jag aldrig har mått så bra med kosten som jag gjort de senaste åren.

Vidare valde jag att köpa kläder gjorda av djurmaterial nu i vinter, ett medvetet val jag gjorde. Och det från ett miljöperspektiv. Ibland skulle jag vilja kalla det pest eller kolera. Att köpa slitstarka material (som ofta kommer från djur), som håller längre och skadar naturen mindre. Eller köpa material gjorda av plast behandlade med starka kemikalier? Denna frågeställning, så otroligt svår.

Skulle vilja kalla det nästan omöjligt att leva helt ”rent” i dagens samhälle, då skulle man lika gärna kunna tacka för sig och flytta ut i skogen och klä sig och leva på löv. Jag tror hellre på att göra mer aktiva val, medvetna val, att snacka fakta och sluta romantisera allt. Att precis som Gunilla Stordalen sa ”Nobody can do everything, but everybody can do something”. Är så sant. Vi skulle alla kunna bidra med något, om det bara var något litet. Men att vara perfekt är svårt. 

Jag tycker det är viktigt att vi är ärliga, samtidigt är det lika viktigt att vi slutar döma andra och oss själva. Att vi blir bättre på att ta hand om oss och göra val som vi (som vuxna) kan stå för. Det är det bästa i slutet av dagen tror jag mina vänner. Vi kan inte ta hela världens problem och bära på våra axlar, vi kan bara göra det vi kan. Förstår ni vad jag menar?

Det är inte alltid så himla lätt att skapa en god relation till sig själv när det kommer till kosten. Jag vet, tro mig! Speciellt inte om man kanske mår dåligt inombords och gärna döver sina problem och känslor med mat, istället för att verkligen lyssna in på vad kroppen verkligen verkligen behöver. Idag ser jag på min kropp som mitt tempel. Jag ser mat som glädje, mat som medicin, mat som energi till att göra mer av det jag älskar! Gärna med en massa färger och i olika former. Min kärlek till mat växte sig starkare när jag med kosten insåg att jag kunde hela mig själv och min kropp- och det är också ett inlägg som finns i mitt utkast! Så kan man vara hälsosam, bli av med magproblem, må bättre, träna mycket och vara frisk på grön mat? Svar jabadibadoooo det kan man ja! Det gör en verkligen inte odödlig, men från mina egna erfarenheter så har jag aldrig mått bättre och det har snart gått 5 år nu. Visst kan jag fortfarande bli sjuk, men inte ens i närheten så ofta som förut.

Det är fortfarande en resa (även för mig!) och jag lär mig konstant nya saker om kroppen och mig själv. Men jag vet att jag är på rätt väg. För jag lyssnar inåt och gör mitt bästa att agerar aktivt och medvetet. Idag älskar jag grön mat. Jag njuter, är tacksam och så ödmjuk för det faktum att naturen bjuder på så mycket färgglatt och fantastiskt som vi kan äta, läka, bli friska på och blomstra av. Wow. Det var lite av min historia, vore super tacksam om ni ville lämna gärna era tankar i kommentarsfältet kring ämnet!♥

Lär dig använda Mantran och Må bättre – mina 3 tips!


En sprillans ny vecka och ett fantastiskt tillfälle att börja använda mantran, affirmationer och skapa målbilder kring hur du önskar att ditt liv ska ta form
. Nedan ger jag dig mina 3 tips till hur du kan komma igång med att använda mantran i att liv för att må bättre, förändra din situation, eller göra en förändring.

Personligen tycker jag att de mest kraftfulla Mantrat som man kan använda oftast inkluderar  ”I am…” alltså ”jag är…”, eller ”jag väljer”.etc…i början av mantrat. När vi uttrycker oss på det sättet, kopplar vi det direkt till oss själva och det blir automatiskt lättare att greppa tag om.

– Jag är stark, Jag tror på min egna förmåga, Jag älskar och uppskattar min kropp, Jag kan få till precis det jag vill, Jag tror på mig själv, Jag är framgångsrik i det jag väljer att göra etc…skriv gärna ner ett mantra som känns rätt för dig den här veckan. 

1. Börja med att repetera dina mantran flera gånger per dag, gärna morgon och kväll. Starta gärna med första mantrat framför spegeln på morgonen, se dig själv i ögonen och tala direkt till dig själv. Du sätter liksom standarden inför dagen och så fort du märker att dina tankar kör iväg och börjar tänka negativt, så plockar du enkelt fram ditt mantra. Avsluta sedan kvällen med samma mantra och lägg dig med en skön känsla.

2. Inga mantran, drömmar eller affirmationer är för stora för att uttrycka. Våga följa det du tror på, våga uttrycka det du önskar för dig själv. Om du vill bli framgångsrik i något, eller få något till att ske, är det absolut viktigaste att du först och främst tror på det! Låt aldrig någon tala om för dig att dina drömmar är för stora, eller att dina mantran eller affirmationer är för löjliga. Du kan om du vill, du kan om du tror och du kan få till så mycket mer än du någonsin tror med din egna instats.

3. Vässa din mentala inställning och använd mantran som din framgångsformel. Du kan med din inställning antingen göra det svårare för dig själv, eller tvärtom. Det kanske låter lite fjantigt, men vår inställning här i livet har mer påverkan än vi kanske tror och vi kan påverka vårt egna mående. Om ditt mantra blir en del av dig, kommer du med största sannolikhet känna dig som en mer aktiv deltagare i ditt egna liv, istället för att vara passiv. Tillåt dina mantran bli en del av dig och du en del av dina mantran.

Hoppas att dessa tips kan hjälpa dig på din väg ♥

Vänd svårighet till styrka med rätt mental inställning!

Hur många av er ser era tuffa perioder som nederlag? Hur ofta klankar ni ner på er själva? Hur ofta ser ni era ”sne-/felsteg” som misstag?

Vad om jag kunde bjuda in dig till att ändra på just ditt syn och se dina jobbiga/hemska/ledsamma perioder som dina största genombrott i livet!!

Att se smärtan som din största tillgång.

För det är just vad jag tror att det är. Om du väljer att se det så. Din smärta är din största gåva. Din smärta är din största tillgång och räddning, så länge du väljer att utforska det från just det perspektivet. Du kan använda den gåvan till så otroligt mycket och låta det vara din lärare och din vägvisare till ett bättre liv för dig själv.

Vissa kanske tycker att det låter alldeles för förenklat och självklart har saker och ting fler nyanser. Men vad om vi faktiskt gör saker svårare än vad dem behöver vara ibland? Vad om det faktiskt handlar om hur vi väljer att reagera samt agera på allt det som sker. Tänk om man bättre kunde hjälpa sig själv om man mådde dåligt, var påväg ner i en depression eller liknande.

Helt ärligt. Det här mantrat är så starkt att jag blir alldeles berörd. Det har varit och är ett av de viktigaste perspektiven jag har tagit med mig i mitt egna liv. Mental hälsa är A och O. Och ju fler verktyg man har desto bättre.

Det handlar om att placera dig själv i framsätet av din bil (liv) och ta tag i ratten och köra, istället för att endast sitta vid sidan av och låta andra köra bilen åt dig. Att se din enormt viktiga roll i livet och ta ansvar för ditt välmående. Du kommer mötas av hinder längs vägen som kanske kommer få dig till att stanna och bli ledsen och ibland kommer det dyka upp en massa störiga moment – men i slutet kommer det alltid handla om ditt tankesätt och din inställning att ta itu med livet.

Veckans tips! ”MY BREAKDOWN IS MY BREAKTHROUGH”! Sx

Sassa Aslis webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind